Det är ca 1år sen jag lämnade mitt ex pga av att han var våldsam otrogen ljög sårade mig på alla sätt. Jag tänkte att jag inte var värd mer än så. Om man blir slagen lite nu som då är det väl inte hela världen tänkte jag. Och därför berättade jag inte om det för någon på en lång tid Det hade pågått i ett år och då vi var ute på krogen med hans kompisar berättade jag för honom om vad mitt ex gjorde mot mig och hurdan han var när inte dom andra var närvarande. Men han trodde inte på mig och sa att jag skulle sluta hitta på sånt. Jag blev lessen men sen gick det över.Han var helt enkelt bra på att manipuler andra. Som tex mig. En gång gjorde han mig så illa att jag inte kunde gå ut på 2 veckor ville inte visa mig, och visa för andra hurdant de egentligen var mellan oss. Var hos min kompis de veckorna hon handlade mat åt mig osv, och sa att jag inte skulle gå tillbaka dit mera, men han sa att han "älskade" mig och sen efter 3 veckor gick jag tillbaka till hnom och hade hoppet om att han skulle ha ändrat sig. Men det hade han inte det fortsatt han satt i butkan några gånger polisen tyckte jag skulle ta saken vidare men det ville jag inte. För jag älskade ju hnom. Var lika rädd varje gång han kom hem från butkan bad om förlåt fleera gånger för att HAN Gjorde mig illa ?! ok. Nyåret 2012 tog jag ett graviditets test som visade positivt, berättade om det för hnom men han sket i det totalt, visste att jag inte kommer kunna behålla den men ville väl att han skulle stöda mig. Den natten vaknade jag till att han skuffa ner mig från sängen satt på mig höll mig på munnen och slog mig i magen, Sårade mig fysiskt och psykiskt då han sa fula ord. Ringde polisen då också. Han försökte fly dem men dom fick fast honom sen. Var igen livrädd då han kom hem, han skrek lite till mig och så var det över somtur.

En sommar var vi på en stuga nånstans mitt i finland och firade bröllopsefterfest med hans släktingar. Då Sa jag att han kan gå och sova på soffan bredvid mig för han rymdes inte där jag sov. Han gillade int att jag sa sådär så han knep mig och vred min arm bakåt så hårt det gick, försökte att inte skrika men jävlar vad ont det tog, försökte hålla in mina tårar ville ju inte ha nån drama och förstöra det för brudparet. En av dem var vaken men gjorde inget, för han anade säkert att han kunde ha gjort hnom illa.

Det sista halvåret var värst, då var det poliser och ambulanser som gick in och ut från vår lägenhet. Han gjorde illa sin bästavän som jag då hade berättat för hurdan mitt ex varit mot mig, och efter det trodde han mig och stödde mig och hjälpte mig ut de förhållandet. Var inte då ännu helt säker vad jag skule göra men när han till sist gjorde illa min nära vän, då tänkte jag att nu räcker det, då de går till männskor som jag älskar så då är det inte okej längre. Efter att varit tillsammans i 3-4år så stack jag därifrån. Förstod att det ät inte så man ska bli behandlad, INGEN ska bli behandlad så. Och det finns så många där ute som blir behandlad på dedär vise som känner sig lika värdelös som jag gjorde som har den obeskrivilga rädslan inom sig. Men snälla prata om det för någon och ni ska veta att man ska inte behöva gå igenom såntdär!! Jag kommer aldrig glömma de åren och de jag gick igenom, men samtidigt så lärde jag mig så himla mycket. Nu kämpar jag för att få en bättre framtid. Skulle inte heller ha klarat av det utan min fina familj och mina vänner <3 ni är guldvärda. Känner mig lyckligare än pålänge. Det finns saker som dock skulle kunna vara bättre men är tacksam för det jag har :)

"With pain comes strength"